missfall
Kulan dog. Eller så levde den aldrig? Min kropp däremot är fortfarande övertygad om att kulan lever och utvecklas därefter.
Vi var på ett ultraljud igår för att åldersbestämma fostret. Min ordinarie läkare var på semester så en annan fick det roliga uppdraget att konstatera att det inte fanns något liv i min livmoder.
Sen gick allt så snabbt. Vi fick en tid om två veckor för ett nytt ultraljud och om inget missfall skett så ska jag även få någon medicin som sätter igång det. Ett par A4 papper i handen med information om missfall och vi skickades hem. Vi åkte hem och började smälta det hela.
Jag är en mycket rationell människa och ganska osentimental. Jag är fullt medveten om att missfall sker och är ok med att naturen fungerar så. Det jag inte är ok med är själva hanteringen av situationen.
Min kropp ser gravid ut och fortsätter på den linjen, och nu ska jag alltså gå omkring i två veckor med en bomb som när som helst kan brisera. För efter att ha läst dessa två A4 papper med information så insåg jag att det är en omfattande process. När själva utstötandet sker så tar det allt mellan ett par timmar till ett dygn. Då får man ofta kraftiga mensliknande smärtor då livmodern får sammandragningar. Sedan så kommer det blödningar som är kraftigare än vanliga menstruationsblödningar. Dessa blödningar pågår i 1-2 veckor! Sen ska man tillbaka till sin barnmorska efter 4 veckor för att göra ett graviditetstest för att se om kroppen ställt om sig till normalläge. Om den inte gjort det så väntar vad jag förstår en sk. skrapning.
Det som inte framgår någonstans är hur snabbt kroppen återgår till sin icke gravida form? När försvinner magen? Den känns som ett hån nu. Jag fick senast igår en kommentar om att jag hade en så fin mage. Vad ska jag svara på det nu? ”Tack, men den är tom”? Eller ”Nä, jag är bara tjock”?
Idag så kände jag att det här är bullshit och försökte ringa till mödravårdcentralen. Jag vill ha ett igångsättande av missfallet nu och en sjukskrivning. Jag kan inte jobba under rådande omständigheter. Då inser jag att det inte finns något telefonnummer dit. Inte ens sjukvårdsrådgivningen lyckas uppbringa något nummer utan får avsätta en timme till att få tag på en person internt som ska återkomma till mig under eftermiddagen. Gjorde de det? Nej!
Jag har aldrig känt mig så ensam som jag gör just nu. Trots att jag omges av en massa människor som ger mig stöd och kärlek. Alla fina mail och sms där de säger att de finns där för mig om jag vill prata. Jag vill inte prata, jag vill tänka. Smälta situationen och åtgärda den.
Sen så blir jag oerhört arg och ledsen då jag tänker på alla kvinnor som tar själva missfallet hårdare. De som inte har barn, kanske har försökt länge, kanske har flera missfall i bagaget. Ska de bara lämnas åt sitt öde på detta vis?! Med två A4 papper i handen och ingen som kan förklara vad som väntar. Så ska det INTE vara! Nog för att jag hört att kvinnosjukvården i Sverige är dålig, dåligt prioriterad, men så här illa trodde jag inte att den var.
Jag känner inte att jag vill klaga på de som jobbar inom vården, det är själva hanteringen jag är kritisk till.
Det smärtar mig att läsa om att detta hänt dig/er =( Har du möjlighet att "stövla" in på MVC så gör det tycker jag! Åtminstone här i Lerum så är de inte särskilt busy utan jag har kunnat slinka emellan med ärenden utan tidsbokning.
Inte ok med det bemötande du fick och med massa frågetecken hängande i luften som följd. Min gissning är att läkaren fick intrycket av att du var lugn och sansad och därmed var väldigt klinisk i sin info. Minns särskilt en förlossningsläkare på Östra som vi fick träffa morgonen efter att Amy upptäcktes ligga i sätesbjudning. Vi gav ett väldigt samlat och bestämt intryck eftersom vi avböjde vändningsförsök. Hon sa då att -om det är någon gång en mamma dör i Sverige så är det under ett kejsarsnitt. Andemeningen tolkade jag som att, om jag dör så har jag liksom migsjälv att skylla. Eftersom vi ju valde kejsarsnitt istället för vändningsförsök. Denna mening har verkligen etsat sig fast medans den läkaren säkert trodde att jag tog allt hon sa med en klackspark.
Detta hade ju inte så mycket med saken att göra kanske. Jag pladdrar på som vanligt. Men jag kan verkligen hålla med om att det finns brister och framförallt så borde de ju lämnat någon kontakt dit du kan vända dig.
Jag hoppas att du fått någon klarhet annars tycker jag verkligen att du får gå till MVC el. liknande och be att få prata med någon igen.
Alla mina kramar till dig!
/Malin