gräs

Att detta Lejon är min ögonsten har nog inte undgått någon. I veckan blev han krasslig och i vanlig ordning oroar jag mig något enormt då han är krasslig. Nu börjar han ju dessutom bli lite till åren med sina 10 år.
 
Han jamade inget, hade svårt att svälja, rosslade och hulkade hela tiden.
 
Igår tog min oro över hand och jag ringde till veterinären för att boka tid. Fick information att det kunde vara ett grässtrå som fastnat mellan mun och nos. För att utreda om det var fallet så fick vi en tid idag hos veterinären.
 
Sent igår kväll så kräktes Lejonet upp ett grässtrå och blev genast bra. Hallelulja! Inget dyrt veterinärbesök denna gång. Och en tyngd mindre på mina axlar.
Foto: privat
djur | | Kommentera |

it's a hard mops life

Livet rullar på i maxfart just nu med diverse stora förändringar. Därav min stora bloggtystnad. Förändringarna är av positiv art så det är inget att oroa sig över.
 
En av de stora förändringarna är att jag ska byta jobb. I fredags blev det klart att jag ska börja jobba hos den kund jag suttit uthyrd hos sen 2009. Ska bli jättekul att byta "flagg" och få jobba för den stad jag älskar mest; Göteborg.
 
I veckan så var jag på en middagsbjudning och hade denna underbara donna till bordsdam. Hon låg i sin husses knä och snarkade och sov. Precis som en dam med pondus ska göra :)
Foto: privat
djur, personligt | | Kommentera |

license to kill

Vem kan tro att denna väna varelse är en mean lean killingmachine?
Vårt Lejon som spinner och gosar så fort man tittar på honom kom igår hem med en mus till familjen. En död sådan som han stolt lämnade över. Vi belönade honom med ett antal skivor rökt kalkon och slängde sedan den döda musen då han inte såg.
 
Det blir mer och mer uppenbart att han inte längre är någon ung spjuver utan en äldre herre. Vill inte tänka på att han ska lämna oss en dag. Hur ska vi klara oss?! Vem ska då spinna, titta på mig med halvstängda stora gröna ögon och lägga sin stora tass på min hand? Han ger ett lugn som ingen annan kan den där pälsen.
 
I tio år har vi levt tillsammans. Ända sedan den kvällen då vi enligt maken skulle "titta" på en kattunge. Det blev en kort titt. Han satt på hallmattan och väntade på oss. Då vi kom hälsade han på oss sen gick han till sin mamma och gosade ett kort ögongblick, som för att säga hej då. Sen kom han tillbaka till oss och ville bli upplyft. Saken var avgjord, han skulle bo med oss.
 
Så om någon går i katt tankar inför sommaren så beakta att livet fortsätter efter sommaren. Det är ingen sommarkatt du skaffar dig, det är en familjemedlem. Någon du kommer att dela livet med under (förhoppningsvis) många år.

Foto: privat
Upp